Tjugofem år

"Och jag är demokratisk socialist. Med stolthet, och med glädje."

Han talar som min farmor.

Både tonmässigt och innehållsmässigt.

Jag blir så varm.

Postludium

En fredagkväll full av tankar
om döden, den stundade.



Phillip Toledano har gjort en fotoessä om hans fars sista tid i livet.
Läs, se, begrunda.


Jag tänker på den nya vänskapen.
De stilla tårarna. Den vettskrämda paniken, den tysta.
De slitna mjukdjuren vid sängen, som för att lugna.
För att trösta.

För att torka tårarna när ingen annan är där.

Vad är det för mening med medicinen.
Varför utbildar jag mig till ett så vidrigt yrke
som håller folk vid liv.
Vid "liv".


Vad är det för mening.

Jag tänker på hennes stilla tårar.




Till det lyssnar jag på det här.