Först var det bara några få bilder av en värld i färgglad lera. Till en början visste jag inte alls var de kom ifrån. Efter ett tag kom det fler och fler och jag började känna igen känslan, började känna igen mig i världen - och så slog det mig plötsligt: det var ett datorspel som jag älskade som liten. Det första efter Packman.
Jag tänkte och tänkte. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vad det hette. Men jag kom ihåg gubben som såg så himla rolig ut. Det var längesedan, det mindes jag, jag vart kanske max åtta år eller så när jag spelade det.
Häromdagen fick jag ett ryck och tänkte vafan. Hur många lerspel kan det ha funnits -97?
Datorn var ju knappt uppfunnen då. Ah, the true computer nerds hade just sett dagens ljus. Jag hade verkligen ingen egen dator och skulle man gå ut på det oändliga och spännande internet fick man inte ringa på vanliga telefonen och det lät roligt när man kopplade upp. Och vad arg man blev om någon lyfte på luren när man var ute och spenderade sin halvtimma i veckan på "NÄTET"!
Så hur många kunde det finnas? Googlade nåt i stil med: computer game clay man 1997.
Det visade sig att det bara fanns ett spel.
Och det var The Neverhood.
Jag brast nästan ut i tårar. Det är helt på sanning.
Jag drabbades också av en ytterst ovanlig köparlust. Jag bara MÅSTE äga detta fantastiska spel. Så att jag kan försäkra mig om att det bevaras med kärlek i all oändlighet framöver.
Så nu antar jag att jag bara ska hitta nåt ställe som säljer den fortfarande.
Tydligen funkar den bäst med Windows -95.
