Att sträva efter det följande året:

Göra precis som jag själv vill, inte ta livet på för stort allvar, vara mer spontan, ta livet på lite större allvar, resa till minst tre länder en längre tid, fortsätta vara singel, fortsätta röka smalcigg när jag är ledsen eller full, göda min träningsnarkomani, lära mig gå ner i yogahunden och övervinna mina fysiska hinder för det, avsluta fler projekt än jag startar, tänka what would Samantha do? i fler situationer och gå på svaret, skaffa mig en karriär, inte gnälla över småsaker, säga ja oftare än jag säger nej, höja min smärttröskel, äta frukost varje dag, göra minst tio saker som skrämmer vettet ur mig, våga hoppa en meter med häst, bli godkänd på tentan från termin fyra, visa mer kärlek till folk jag tycker om, överraska folk mer, meditera regelbundet, alltid säga ja till fest och till efterfest, lära mig gå som en gudinna i mina högsta och hetaste klackar, sluta sitta så mycket på facebook, läsa fler romaner, ligga med fler, skaffa fler och bättre vänner, alltid lukta gott, köpa fler skor, ha mer tålamod, fotografera mer, börja framkalla själv igen, lyssna mer än jag pratar, börja gå regelbundet på cinemateket, bli stammis på en hipp bar, gå på teater oftare och alltid ha nyrostat kaffe från Lilla Kafferosteriet hemma.

The untold want

The untold want, by life and land ne'er granted,
Now, voyager, sail thou forth, to seek and find.


--- Walt Whitman

Det var då en välsignad jul!

Igår fick jag ett lätt litet paket av mina föräldrar. Pappa sa: "Mia, vissa traditioner är bra att bryta, som att fira jul vid ekvatorn, det är kul. Men andra traditioner ska man hålla på, vissa mönster ska man inte bryta."

Kryptiskt, tänkte jag.

Och i paketet... satt Karl-Bertil och log på en dvd:

And then there was tears.

Frågan jag ställer mig är: uppmanade pappa mig lite kryptiskt till att vara sosse? Jag vill gärna tro det!

Kommer aldrig glömma den julen då jag, kanske 17, min röda syster, 27, och min röda morbror, 40, skrek oss hesa i kör: SA OCH SAA! DET VAR JU MIN TALLRIK!