Den första rapporten är ljus. Jag står mitt i allting nu, ni vet precis där, när man stått och pillat i ett ihoptrasslat nystan i en timme och äntligen känner att det börjar släppa... Det är inte uppe än, men det kommer, det kommer fort. Så. Så känns mitt liv.
Och Ingvar Oldsberg säger extatiskt:
VART är vi på VÄG?
Vet inte. Men jag tror att det är varmare och vackrare där, än var jag varit... Jag har stått i de djupaste träsken och gråtit i de tystaste rummen, jag har skrikit i de ödsligaste skogarna och varit ensam på de mest överbefolkade platserna. Men så tillslut slutar världen snurra och man faller huvudstupa ner i soffan hos en vän, som säger: titta på mig - jag gör allt för dig, trycker ett glas rött i handen på mig, lägger fuktmask på mitt ansikte och pratar med mig i timmar, säger det jag vill höra, frågar det jag vill svara på.
Och sen grinar man lite för att vinet slagit till och för att den cohenlåten är så fin och för att man inte kan fatta vart man varit eller hur sådana människor som Malva "match.com" Holm Kvist faktiskt kan existera.
Och så är man mirakulöst nog på rätt köl igen.
Det är alltid ett under hur sådana människor finns, och ännu mer hur jag råkar ha en absurt hög kvot av dem i min närmsta vänskapskrets.
What do I do when my love is away
(Does it worry you to be alone?)
How do I feel by the end of the day
(Are you sad because you're on your own?)
No! I get by with a little help from my friends.
Mmm, I get high with a little help from my friends.
Mmm, I'm gonna to try with a little help from my friends.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar