Snälla, ta mig tusen dagar härifrån

Jag fattar inte att jag har överlevt so far.
Två dagar till på jobbet. Sen stupar jag ner i det ändlösa hål som kallas lättnad.

Jag vill aldrig mer jobba på en spelmansstämma i hela mitt liv.
Jag vet inte om jag överlever det igen.

Grannen: inte så konstig som jag trodde

Idag kom jag ytterligare ett steg mot sanningen i mysteriet om min granne. Nej, han är ingen postgubbe - det är postgubben som är tokig. Han går genom vinden mellan 25B och 25A istället för att springa i extra många trappor. Alltså, det är inte min granne som går ut och ger mig post och sedan rusar nedför trapporna - det är den (mycket förståeligt) lata postgubben.

Små späda barn med hjärtan som elefanter

Dagens förlängning av livet

Sittin' on the dock of the bay

Västra hamnen är en sådan självklar toppenutflykt. Det blir alltid samma sak, och man tröttnar aldrig: lapa sol på den bekväma bryggan med en bra bok, musik och en kaffe eller glass. Eller medhavd picknick. Och/eller medhavd vän med tillhörande oändliga diskussioner. Eller så grillar man på andra sidan bron med vänner och bara skrattar och umgås tills en ny dag gryr. Eller gå en jättelång promenad och kolla på havet. Eller fotografera upp all film man äger.
Det kan liksom aldrig fel. Jag har aldrig haft tråkigt i Västra hamnen.

Och det är inte som KB, en Malmöklubb som också alltid erbjuder samma nivå. Man vet vad man får. Det är alltid exakt såhär roligt, no more, no less. Men den nivån ligger ju strax ovanför ickerolighetsgränsen. Västra hamnen däremot, Västra hamnen always hits the top.

Jag glorifierar Västra hamnen, jag vet. Det är alla endorfinerna och den nyproducerade d-vitaminen, förlåt.

Leva livet

Plötsligt inser jag att jag ha levt mer och varit lyckligare de senaste två veckorna än hela det senaste halvåret.

Det säger en del. Skapar också en del frågor. "Vad såg jag i honom?" till exempel.

Det känns bra. Jag sover lugnt om nätterna, hittar på roliga saker om dagarna.
Inte ens om natten blir det värre, så att säga.

Sånt är livet!

Det jag har lärt mig
är just detta: när hjärtat svider,
sjung, blott sjung!:

Att sånt är livet! Sånt är livet!
Så mycket falskhet bor det här,
den man förlorar vinner en annan,
så håll i vännen som du har kär.

Just because I'm losing, doesn't mean I'm lost

Ikväll ska jag ut med Fia, Aida och Sara. Det var längesedan jag var så pepp på att gå ut - en ONSDAG! I sällskapet är jag dessutom fortfarande allmänt känd som tequilahoran, vilket kan ställa till en del. Men det gör mig ingenting. Jag är mycket glad och exhalterad.

Egentligen är det väl konstigt att jag mår så bra, men jag klagar inte.
Han är inte ens värd mina tårar, det är väl ingen nyhet. Men jag tror att jag har hittat boven i dramat: vitaminbrist.

Friggs tabletter är dyra men SÅ värt det.

Baj baj nu ska jag ut på partaj

Kära elev i avgångsklassen. Använd solkräm.

På eftermiddagen kom det in 24 hungriga, trötta och frusna tyska ungar med tillhörande lärare till mitt jobb. Vi fick väl alla lite darriga ben men det hela gick mycket lugnt till, förutom för caféet som fick det lite hektiskt när varenda unge beställde varm chocklad med grädde. Den ena läraren var dessutom mycket trevlig. Eller, jag tror att han var trevlig, han stod och pratade med mig ganska länge - men på tyska, såklart, och jag förstår ju inte tyska. Så jag bara nickade och log. Men det verkade som att han sa snälla saker, iallafall. Tror jag.

Jag cyklade ut till jobbet i morse. Det var mycket trevligt, förutom möjligen den lilla detaljen att mammas cykelsadel är så hård att jag var tvungen att resa mig upp ibland för att få någon blodtillförsel i gumpen. Men i övrigt sken solen och livet kändes ganska lätt och enkelt, trots att jag lyssnade på Hello Saferide's "Anna" hela vägen ut och i övrigt bör må ganska dåligt. Sedan hade jag glömt titta på väderleksrapporten så när stormen och skyfallet kom ringde min far, en av de mest omtänksamma personerna i världen, och frågade om han ändå inte skulle hämta mig.

Hemma i ilfart fick jag värmande champinjonsoppa och tillåtelse av min ömma moder att köpa en ny sadel till hennes cykel.

Över lag har detta varit en trevlig dag. Himlen spricker upp.

The Truman Show

Klockan är fem i elva, det här är ekot. P1 Tendens talade med en terapeut som djupdök i det här med att stressa fram en läkning. Hon talade om hur naturligt och mänskligt det var att hantera sorger i stadier, att hantera allt som hände en, i stadier. Talade sig varm om vara redo för nästa steg, hur litet det än var, och vikten av att inte bli stressad av någon annan, av att bli "tröstad för att gå över" för tidigt.
Under tiden satt Einar i gungstolen med sitt "tokiga te" och gapade och stirrade på ljudkällan som spottade ur sig sådana välriktade sanningar.

Och så vädret. Blixtar och åskväder råder. Lokala skurar kommer och går. Åskovädret har fått starkt fäste och fortsätter in i långa framtiden för att möjligen avta något om några år. Skurarna avtar dock redan inom några dagar och ersätts av molnighet som sedan spricker upp med lite solighet, kanske redan i slutet av helgen.

Då tackar vi för oss och åter tillbaka till The Truman Show som just nu utspelas på Augustenborgsgatan 25A.