På eftermiddagen kom det in 24 hungriga, trötta och frusna tyska ungar med tillhörande lärare till mitt jobb. Vi fick väl alla lite darriga ben men det hela gick mycket lugnt till, förutom för caféet som fick det lite hektiskt när varenda unge beställde varm chocklad med grädde. Den ena läraren var dessutom mycket trevlig. Eller, jag tror att han var trevlig, han stod och pratade med mig ganska länge - men på tyska, såklart, och jag förstår ju inte tyska. Så jag bara nickade och log. Men det verkade som att han sa snälla saker, iallafall. Tror jag.
Jag cyklade ut till jobbet i morse. Det var mycket trevligt, förutom möjligen den lilla detaljen att mammas cykelsadel är så hård att jag var tvungen att resa mig upp ibland för att få någon blodtillförsel i gumpen. Men i övrigt sken solen och livet kändes ganska lätt och enkelt, trots att jag lyssnade på Hello Saferide's "Anna" hela vägen ut och i övrigt bör må ganska dåligt. Sedan hade jag glömt titta på väderleksrapporten så när stormen och skyfallet kom ringde min far, en av de mest omtänksamma personerna i världen, och frågade om han ändå inte skulle hämta mig.
Hemma i ilfart fick jag värmande champinjonsoppa och tillåtelse av min ömma moder att köpa en ny sadel till hennes cykel.
Över lag har detta varit en trevlig dag. Himlen spricker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar