Down memory lane

Med inspiration från min gode vän Monsieur G hittade jag några gamla blandband utan någon etikett. Det var en rusande nostalgifärd genom minnen när de raspiga tonerna började ljuda genom spelaren. Jag daterade den ena till Mia 15 år, den andra senare, kanske Mia 16, 17 år. Det var mycket spännande. Jag kunde nästan ta på naiviteten, frustrationen, den stora passion jag kände utan att veta vad objektet var. Jag önskar jag hade kunnat hälsa på Mia 15 år där jag satt med Broder Daniels "Iceage" och sagt hörrdu, allt blir bra. Du kommer att inse att du vill bli läkare, du kommer träffa fantastiska människor, du kommer att känna dig bekräftad i dig själv.

Det faktum att jag sitter här även utan de där råden, inklusive alla de detaljstyrningarna jag hade velat ge, gör mig lugn.

Allting kanske ordnar sig tillslut, ändå.