Old ideas

Älskade, underbara Leonard Cohen. Den nya skivan är mer poetisk än någonsin; borta är syntljuden och de datoriserade influenserna. Det är Leonard, det är enkelt, det är poesi och det är mjuka instrument. Det är tidlöst. Det är genialt.

Hans språk är klarare och vassare. Hans formuleringar är som de tidiga poesisamlingarna, fast med en äldre herres livserfarenhet som tyngd; och nog är de tunga, alltid. Rakt in i hjärtat.

Några exempel lyder som följer.

"I love to speak with Leonard.
He's a sportsman and a shepherd;
He's a lazy bastard
Living in a suit.

But he does say what I tell him
even though it isn't welcome.
He just doesn't have the freedom
to refuse.

He will speak these words of wisdom
like a sage, a man of vision
Though he knows he's really nothing
but a brief elaboration
of a tube."
- Going home


"The troubles came
I saved what I could save.
A thread of light,
a particle, a wave.

But there were chains
so I hastened to behave.
There were chains
so I loved you like a slave."
- Show me the place


"I caught the darkness
drinking from your cup.
I said: Is this contagious?
You said: Just drink it up."
- Darkness


"Had to go crazy to love you
You who were never the one.
Whom I chased through the souvenir heartache
her braids and her blouse all undone.

Sometimes I head for the highway.
I'm old and the mirrors don't lie.
But crazy has places to hide in
deeper than saying goodbye."
- Crazy to love you


"O troubled dust concealing
an undivided love
The Heart beneath is teaching
to the broken Heart above."

"O longing of the branches
to lift the little bud.
O longing of the arteries
to purify the blood."
- Come healing


"The pull of the moon, the thrust of the sun
and thus the ocean is crossed.
The waters are blessed while a shadowy guest
kindles a light for the lost."
- Different sides

Jösses. Jösses, Cohen.
På radion sa någon att Cohen är en "underestimated legend". Att inte ens hans största fans, och de är många - inte ens de vet hur bra han är. Att han förvånar alla, gång på gång, trots att alla redan älskar honom och att han redan är höjd till skyarna.

Men om man skrivit följande rader:

Because of a few songs

wherein I spoke of their mystery,

Women have been

exceptionally kind

to my old age.

Då kan man ju inte vara annat än bäst.

But alive!

Kanske är det att ta ut segern i förskott. Men ikväll känner jag mig ny igen. Jag känner mig som Lauren Bacall, inklusive tze fabulous looks den kvinnan har som ingen annan.





Äntligen! Nu blir det bara bättre. Partly Jane Fonda, partly Jane Austen.

It's cruel up north

You're home to realise - again;
it's cruel up north.

Home is where the heart is

Det är dags att åka hem nu.
Hem?

Bort. Långt bort. Bort från P och C och mina älskade flickor, bort från hela stora familjen, bort från Jorge Luis. Bort från de lärorika dagarna på kirurgen, från nätterna då vi dansar tills höfterna går av, från de stora familjemiddagarna. Bort från maten, från vulkanen, från Quicotcha. Så lång tid tills jag får återse de nu så välbekanta vidderna; Ibarras alla vrår och kvarter, Imbabura, Atahualpa. Underbara Otavalo där man hör det svishande ljudet av quichua i varje hörn, vackra San Antonio med den galne gubben Quasimodo.
Så länge tills jag får njuta av den ljuva smaken av Guanabana igen.

Men mest är det familjen.
Jag kommer att sakna dem alla; Pauli med sin utomjordiska arbetsmoral, Jorgito med sin kärleksfulla öppenhet, Vivi med sitt stora och ömma hjärta, Fernando med sitt galna sätt, Adrianita med sin ändlösa generositet, Jose Luis med alla sina dåliga skämt. Fannycita för sin lurighet, för sin hjälpsamhet, för sin ändlösa kärlek. Carlos Luis för hela hans sätt, hans konst, hans dans och hans röst. Jorge Luis för allt han är och allt han inte är... Kusinerna för deras hjälpsamhet och optimism, deras lekfullhet, deras retsamhet. Señora Targelita för sin kärlek och känslighet, señora Clemencita för sin tuffhet, för sin hårda hud och sitt underbara skratt. Pernilla, Carlos och flickorna med hela mitt hjärta i tusen bitar, för varenda cell de existerar av.

Jag ska åka hem nu.
Hem?

Ibarra, Imbabura, Ecuador.
Där bor halva min släkt och halva mitt hjärta.