Dagens Fisk

Robert Fisk sätter huvudet på spiken igen och igen.


Början på slutklämmen:

"Looking back, the Obama grovelling started in that famous Cairo reach-out-to-the-Muslim-world speech, when he referred to the Palestinian "relocation" of 1948 (as if the Palestinian Arabs got up one morning on the birth of Israel and decided that they all wanted to go on holiday to Lebanon)."


En hel hög av rasister, är vad de är, sammanfattar den övre medelålders tjurgubben prompt.

Det är så härligt med en så intellektuell rebell som är så högt skattad av hela världens journalister, som ständigt skäller på alla som inte vågar eller vill berätta sanningen och som pekar finger åt varenda politiker i världen - och alltid får gehör. Han är som en journalistikens stålman, i min värld: enda skillnaden är att om han någonsin skulle få för sig att byta om till civil klädsel, vilket jag aldrig tror att han gör, så står iallafall hans telefonkiosk i Beirut och inte i amerikat.

All my little plans and schemes, lost like some forgotten dreams

Ibland, när han inte är här, kommer jag på mig själv med att tro att allting bara var en dröm.
Efter middagstuppluren, när jag vaknar. Då är jag övertygad om att jag hittat på alltihop. Men jag är på något vis fortfarande glad, för att jag fått uppleva den åtminstone i mitt huvud.

Men det är inte någon dröm, tror jag, det verkar vara helt på sanning.

Sommaren tjugohundratio är kanske en av de bästa somrarna i mitt liv; ska jag vara ärlig är det bara de tidiga, naiva somrarna runt 1993 då jag sprang med gräsfläckar på knäna och Martina i handen som konkurrerar.
Annars slår det här nog allting.

Ja, nog verkar det vara sant, men är det sannolikt?
För: "En sak som inte ens är sannolik, den kan ju än mindre vara sann!" sa ju Tage Danielsson en gång.
Eller kan den det?


Titeln är från fina "Real Love" som jag lyssnar på om, och om igen. Den gjordes ny av Beatles 1996, och fina Regina Spektor har också gjort en vacker version av den. Den vackra texten som sätter ord på mina känslor finns här.

Turken på burken

Grek-turken får enkommasju miljoner kronor för skammen att som grek bli kallad turk utan sin vetskap. Rimligt tycker jag.

Lite som en seger, känns det allt, eftersom jag alltid och ständigt hävdat: "Men titta på den här killen på burken. Han ser ju inte ens ut som en turk. Snarare som en grek!"



Och inte behöver vi vara ledsna heller, för nu har han godkänt att bli kallad för turk. Så vi kan fortsätta titta på turkpåburksomärgrek trots allt.

Fem i Simrishamn

Simrishamn hade också sina fem fördelar.

1. Raggaren på torget
2. Evert Taube-kopian med vegamössa och sotarskjorta som körde häst och vagn
3. De stora fiskarna vid den hemliga platsen under bron
4. Alla de små räkorna i havet
5. Herr T

Stora idéer under körsbärsträdet

Mitt i högsommarhettan börjar jag av någon outgrundlig anledning fundera på PBL, dvs problembaserat lärande, som min utbildning hängett sig åt. Jag började fundera på alla dess svår- och snårigheter - och vips, så hade en jätteidé tagit form. Och så plötsligt, så satt jag där med en utförlig brainstormkarta, en idékonkretiserare, en utförlig tanke och en nästan övergriplig införandeplan. Vem att kontakta, i vilken ordning, olika tillvägagångssätt - ja, till och med en enkel budgetplan. En komplett, genomtänkt idé, redo för exponering i studiebevakningsljuset.

Jag börjar inse att mitt engagemang i kåren gjort mig studiebevakningsmissbrukare.
Inte för att det inte är ett motiverat och fint arbete. Det är det.
Men ändå. Det här känns nästan lite patologiskt.

Fem i Ängelholm

Jag brukar tänka att det krävs tre fina detaljer för att en hel stad ska bli fin. Ängelholm klarade testet med råge. Detta kan tyckas lite förvånande, men är helt sant, och grundas på följande.


Fem saker som gjorde Ängelholm till en fin stad:

1. Det gränslöst pittoreska Mormor Olgas café
2. Ett snuskigt namn på en rastaurang: TORSTENS smakar mera
3. De fina orädda änderna som åt limpa ur våra händer
4. Ohyggligt fula turistvykort
5. Herr T

Possibly, maybe... definitely