Ibland, när han inte är här, kommer jag på mig själv med att tro att allting bara var en dröm.
Efter middagstuppluren, när jag vaknar. Då är jag övertygad om att jag hittat på alltihop. Men jag är på något vis fortfarande glad, för att jag fått uppleva den åtminstone i mitt huvud.
Men det är inte någon dröm, tror jag, det verkar vara helt på sanning.
Sommaren tjugohundratio är kanske en av de bästa somrarna i mitt liv; ska jag vara ärlig är det bara de tidiga, naiva somrarna runt 1993 då jag sprang med gräsfläckar på knäna och Martina i handen som konkurrerar.
Annars slår det här nog allting.
Ja, nog verkar det vara sant, men är det sannolikt?
För: "En sak som inte ens är sannolik, den kan ju än mindre vara sann!" sa ju Tage Danielsson en gång.
Eller kan den det?
Titeln är från fina "Real Love" som jag lyssnar på om, och om igen. Den gjordes ny av Beatles 1996, och fina Regina Spektor har också gjort en vacker version av den. Den vackra texten som sätter ord på mina känslor finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar