Mitt i högsommarhettan börjar jag av någon outgrundlig anledning fundera på PBL, dvs problembaserat lärande, som min utbildning hängett sig åt. Jag började fundera på alla dess svår- och snårigheter - och vips, så hade en jätteidé tagit form. Och så plötsligt, så satt jag där med en utförlig brainstormkarta, en idékonkretiserare, en utförlig tanke och en nästan övergriplig införandeplan. Vem att kontakta, i vilken ordning, olika tillvägagångssätt - ja, till och med en enkel budgetplan. En komplett, genomtänkt idé, redo för exponering i studiebevakningsljuset.
Jag börjar inse att mitt engagemang i kåren gjort mig studiebevakningsmissbrukare.
Inte för att det inte är ett motiverat och fint arbete. Det är det.
Men ändå. Det här känns nästan lite patologiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar