En historisk dag! Just det, tänker ni. Det är ju tjugo år sedan Berlinmuren stormades ner, men se icke är detta vad hon tänkte på. Nej, idag vann jag nämligen i egenskap av kursombud mitt första krig mot den stora stygga kursledningen. Detta, mina damer och herrar, är history in the making! Varför drälla runt saker som hände tjugo år sedan när ny mark liberaliseras än idag? Även om det bara var jag och möjligen en handfull andra studenter i vår stora föreläsningssal som förstod hur långt inne det där erkännandet låg, och då alltså förstod magnituden av min seger, så gör inte det så mycket. Upprättelsen känns för mig total.
Och man kan ju undra varför man ger sig ut på blodigt krig med någon som ANDERS. Då måste man ju vara självmordsbenägen eller totalt socialt omedveten. Men då finns det ju en sak som Anders har till sin absoluta nackdel.
Han är nämligen skrämmande lik min far.
Och min far är jag inte rädd för en sekund. Så många fighter jag har tagit mot honom där han har varit övertygad om att han hade rätt - vissa gånger hade han det, andra gånger inte. Men alltid var han sådär absurt läskigt benhård och strukturerad och obehagligt passiv-aggressiv. I början av tonåren förlorade jag varenda gång. Men så lär man sig, man lär sig fallgroparna och argumenten som håller, vilka knappar man ska trycka på... Och jag märkte första gången jag träffade Anders att hans maskineri är precis likadant som min käre far Nils-Eriks.
Och jag vann. Jag vann!!!!!!!!!!!!!
Och det var bara för att jag visste att män som Anders är svaga för argument som hänvisar till auktoritära skrifter och stadgar.
Exempelvis Högskoleverkets.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar