Jag har börjat vänja mig vid de skvallrande detaljerna. Detaljerna som berättar att det här är Storbritannien och inte Sverige. Över lag är dessa två rätt lika. Vid en snabb överblick kan man missta den ena för den andra. Men små detaljer som kan vara stora som elefanter visar att havet mellan oss är större än man tror:
Lappar på mataffären som uttryckte sin sorg för den unge soldat från denna lilla stad, som dött i strid i Afghanistan i helgen. En granne som misshandlar sitt barn psykiskt och fysiskt utan att bryta mot några lagar. Det enda nära kaviar som finns är en enda sorts miniförpackning av svart stenbitsrom. Mataffären som lockar med rödvin och Smirnoff på extrapris. Nazister som inte har ensamrätt på landsflaggan. En överdriven förkärlek till ordning och reda. En immigrantpopulation som till största delen består av indier och inte irakier. Möjligheten att köpa The Independent överallt för en mycket liten peng. Busschaufförer som är glada och trevliga, kanske på grund av att folk i allmänhet är glada och trevliga mot folk i serviceyrken.
Och en hel stad i ekonomiska ruiner och med rasistisk odör, efter en lång och grundlig misshandel av Margaret Thatcher.
Men för övrigt....
För övrigt är det väl ungefär
samma moralister, här som där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar