Kaffe. Blaskigt men gott. Solen lyser in från gränden bakom, in genom spetsgardinerna. Det är fint väder, och kallt i luften. Det fina lilla huset jag hyr är inte mer än fyra meter brett. Det är inte Notting Hill-huset med blå dörr, men nog så nära. Jag går runt i huset och klämmer, jag klämmer på dörrar, på möbler, på gardinerna. Det är ett klämvänligt hus. Det luktar gott också, det luktar England. En lukt som gör mig förkyld. I fönstret sitter det en klisterlapp: I LOVE THE UNIVERSITY OF ABERDEEN. Konstigt sammanträffande, tänker jag. Dricker lite kaffe. Det är lugnet efter stormen, nyanländ i ett litet hus på 7 Brook Lane. Ett tomt litet hus så när som på mig.
Titeln är från den fina låten av den fina Bobby Darin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar