Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag - tror jag
Fem veckor, fem. Fem veckor.
Hur kan det redan vara slut.
Sista natten i det som kommit att bli mitt hem.
Sista natten i Paradise City, i paradisstaden, sista glaset vin på puben, sista handlingen på Morrisons, sista allting.
Jag ångrar inte hur mycket jag låter mig fästas vid städer, det gör det mer autentiskt, att verkligen leva i staden som om framtiden inte fanns, det är så jag försöker gå in i det. Men det gör det alltid så mycket svårare när man ska säga hejdå.
Men:
We'll meet again.
Don't know where, don't know when -
but I know we'll meet again,
some sunny day.
Det gör det lite lättare, ändå.
Men fortfarande snörvligt i den fina lilla bokaffären som luktar rökelse och te.
En liten lista som beskriver vad jag känner. Som ger artistnamnen på de jag citerat här också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar