
Olle på sin motorcykel. Det är försommarväder i vårens Värmland. Olle har regnrocken på sig ifall det skulle börja regna, och hans döttrar Ulla och Maggan har retat honom för det eftersom solen skiner som aldrig förr. Det är den första vackra dagen i maj och Olles son Nils-Erik är den enda som inte misstyckte när Olle kom över det gamla åket som han nu har rustat upp. Nils-Erik har bönat och bett om att få följa ut på Olles första tur, men Olle vägrar. Vad Nils-Erik inte vet än är att det bara är ett spel för gallerierna; ett spel för Olles fru Olga, en vacker dam som är mycket noga med sin sons säkerhet. Senare samma dag åker Nils-Erik där fram och har Olles armar om sig. Det är en vacker dag, och Nils-Erik känner sig odödlig och tänker att hela livet borde vara precis just så.
Så, som första vackra dagen i maj, på äventyr med pappa.
Olle tänker likadant. Han kysser sin vackra fru på munnen och barnen rodnar. De skrattar och sedan får de springa upp till Lanthandeln för att köpa några karameller.
Allt det där och mycket mer kommer upp i mitt huvud av det där slitna gamla fotot av farfar på motorcykeln. Allt det där om den första vackra dan i maj. Och alla andra vackra dagar min farfar aldrig fick se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar