lördag, oktober 03, 2009

...and who shall I say is calling?

Idag tog jag fram den varma jackan. Vinterjackan, kan man kanske kalla den, även om den är något för tunn för att verkligen kvalificera sig för en så fin titel. Hur som helst. Jag satte på mig den, ojade mig lite över hur fin den är, och stoppade handen i fickan - och där! En liten ihopvikt femtiolapp. En liten vänlighetsgest till mig själv, ett litet omtankebevis. När jag hängde in jackan när förra kalla säsongen tog slut, stoppade jag i den för att vara snäll mot mig själv i förskott. Man glömmer ju det där. Jag stoppade i en femtiolapp så att jag till nästa säsong skulle bli glatt överraskad.

Jag blev överraskad. Överraskad över min egna gullighet.
För fyihelvete vad gulligt gjort. Verkligen. Tack, söta, underbara jag!

Ikväll firar jag min nyvunna egoboost med en glas snordyrt rött vin och att sy lite gardiner. Imorgon ska jag till hålan och hälsa på hela familjen på alla olika håll och vädersträck i Sveriges allra sydligaste kommun. För om inte berget kommer till Mohammed...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar