I get by with a little help from my friends

Äntligen lite nya perspektiv. Lunds vackraste själar känns ungefär lika varmt i hjärtat som att titta på det stora trädet i Lundagård när det är julbeklätt. Man bara andas moln och tänker att man är så lyckligt lottad som får vara här. Här med trädet eller här med dem. Ischokladen är slut och saker och ting återgår till det normala. Jag lyssnar fortfarande på Thåström och Ljungström och på den naive idealisten som dör på slutet, och så lär det väl bli i tid och evighet. Men kanske har jag hittat den finaste lösningen på mitt bostadsproblem, och kanske har jag tyglat min stora mid-term panic. With a little help from my friends. Or a lot. Det känns iallafall bättre, och jag har slutat hyperventilera så förbenat. Jag ser ljust på det här. Jag har hittat den bästa lösningen på mitt för tillfället lite struliga liv. Och om bara Favoriten tycker att det är en bra idé så blir mitt liv aningens lättare, och jag får ett riktigt hem med tillhörande mysfamilj i mars.