Byrokratipeppsinjektion (eller: hur stormur kan förändra en dag)

Vaknade imorse: jag tittade upp, hörde grannen springa på hälarna (who does that anyway???), insåg att jag hade glömt att vattna mitt bonsaiträd. Gick ut och sprang. Det var kallt ute, årets första höstdag. Kollapsade efter tre kilometer i en hostattack och kräktes vid kanalen. Ooops. Gick tre kilometer till men tappade den nye stegräknaren så nu är den alldeles repig. På väg till skolan pajade bussen och vi blev stående på motorvägen ett tag tills en ny buss hämtade oss. Vi kom försent till professionell utveckling. En kurs som består i att de säger till oss att det viktigaste med att vara professionell och en bra läkare är att komma i tid. Jag kom sedan hem, hann inte äta innan stormur och åkte in till lund igen. Då hade det hänt en olycka på motorvägen så vi fick köra in om arlöv och åkarp. Endast på grund av den akademiska kvarten kom jag i tid men med andan i halsen. Där hade allting ansamlats i min stackars hjärna: sömnbrist, kaffebrist, födebrist. En migrän bredde ut sig och fick fäste i den främre hjärnhalvan. Mötet började: enormt upplyftande. Jag är nästan sugen på Helsingborg som förstahandsval till T6, och inte Malmö som jag tänkt förut. Massvis med information och pepp i byråkratiform, vilket är den bästa, mest eminenta formen enligt mig. Och så fick jag lift hem av en snäll äldrekursare som hette Pelle. Så, summing it up: vilken fantastiskt vacker dag det varit idag. Jag somnar med ett leende på läpparna (och jag är inte ens ironisk nu)! Ett plus ett minus två är inte alltid noll!