Efter tredje dagen på läkarprogrammet börjar man nästan känna sig lite hemma. Det vill säga: jag hittar till kaffet och tillbaka. Jag har funnit över fem toaletter. Sådana saker. När jag går in i Fernström känner jag mig nästan som hemma. Och egentligen bör jag väl kalla det hemma numera. Igår kom en professor emeritus (ja, jag blev förstås kär i honom, han var ju gubbe) och talade om Lunds Universitets historia - efter det hade allas hjärtan svällt så mycket av stolthet att vi knappt kunde röra oss ur stolarna. Bara satt där som euforiska kollin och log saliga leenden mot varann. Sedan kom det en stockholmare som visserligen var ganska dryg till sättet men hade desto fler smarta tankar att gro i våra hjärnor. Hans huvudfråga var Varför ska vi lita på vetenskapen? och det var på ett filosofiskt plan som jag vet att min vän Ylva skulle uppskatta mer än ett möte med Einstein, så jag tog ganska utförliga anteckningar för att kunna berätta det vidare i detalj.
Idag har vi haft en lång dag. Vi har börjat med PBL och min grupp är mycket trevlig; en kille verkar ytterst påläst samtidigt som han verkar mycket lyhörd, och det känns eggande och bra. Alla är så ödmjuka och snälla att man knappt vet vad man ska ta sig till. Och just det, idag fick vi utdelat FASS. Jag var såå cool på bussen. Det stod "LÄKARSTUDERANDE" i pannan på mig, kånkandes på de där femton biblarna tunga böckerna.
I övrigt är jag mycket trött efter dagarnas nollning, som började direkt och på ett mysigt och sällskapligt sätt, men inte desto mindre festligt för det. Vi bara slipper det där tråkiga med förnedring och stenåldersunderkastelse och sånt. Vi umgås och dansar oss tokiga med andra-, tredje-, femte- och åttondeterminare istället. Varför skapa barriärer mellan terminerna när man kan bygga broar? Jag, som har en nästan pervers förkärlek till broar, ställde mig därför upp i salen när käre Henrik, General HSAN (Hälso- och SjukvårdsAnsvarsNämnden? Kanske, hördu!) frågade om någon kände sig manad att vara kursombud. Roligt roligt, tänkte jag och en till, och så blev det.
Whoop whoop, broar broar! Och gratis kaffe!
Och just det. Imorse vaknade jag halv fem på morgonen. Varför? En a-lagare stod och skrek SEIG HEIL under mitt fönster. Skithögt. Aspackad. Jag trodde förstås att jag fortfarande drömde. Inte nog med att hon står och skriker sådana obsceniteter - hon måste göra det halv fem på morgonen? Utanför MITT fönster?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar