I huset står allt stilla. Det är som om ett tunt duntäcke lagts över det hus som annars sprakar av energi. Jag skulle vilja baka. Jag saknar Cal med hans snälla ögon och varma hjärta. Och Malin med hennes milda mysighet och optimistiska natur. Och Johan med sin outömliga trivia. Ja, vi saknar resten av familjen, lillkillen och jag. Jag behöver sysselsätta mig med något, men egentligen vill jag bara träna. Eftersom mina mm. gluteus maximus och mm. pectoralis major säger blankt nej till all rörelse måste det tyvärr vänta tills imorgon. Istället går jag bara runt, knarrar i golven, suckar åt vårt gnällande kylskåp. Kokar te. Det blir mycket te, denna tysta dag.
Titeln och känslan var det Rikard Wolff som satte ord på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar