Jag insåg att jag har lärt mig hur de låter. När de går upp på morgonen.
Jag hör hur de tassar i hallen, hur de plockar ned sin kaffekopp ur skåpet. Jag kan höra deras rörelsemönster och egenheter. Jag behöver numera inte lång tid för att veta om det är Cal, Johan, Jacob eller Malin som vaknat före mig.
Det känns intimt, på något sätt: som att man blivit en obestridlig del av varandras liv.
Brad Paisley låter lite för sydstatscountry för min del, men den här lilla låten är fin.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderajag har tre korridorsgrannar som släpar sina flipflops mot golvet. jag underhåller hörselsinnet med att lära mig höra vem av det det är som kommer... alldeles lagom hemtrevligt att bli bjuden på pizza, kladdkaka och nybakar bröd var och varannan dag. hur mysigt får det bli egentligen?!
SvaraRadera