Bluesette (between a smile and a tear)

Tittade igenom lite gamla foton hos föräldrarna.
Hittade den här fina bildserien från 2006. Systrarna Engström plus C ska försöka ta ett konventionellt syskonporträtt.

Vi tror nog på riktigt att vi ska lyckas när vi börjar.
Och jag gillar mitt klädval som sextonåring. Min tantighet verkar ha grundats i högkristlighet. Hur gick det till? Hur tänkte jag där?

Fnittrig men hoppfull start.

Livliga diskussioner om fotografiets disposition inleds.

Konflikten når sin topp.

Vi är överens om att vi inte är överens.

Tre likadana hysteriska leenden.

Vi kämpar hårt emot skrattet bakom tänderna.

Vi är på gränsen.

There goes. Notera P's mördarmin över mig: nice try, sunshine.

Och så det spontana casual hailet från blatten, såklart.

Vi försöker tänka på något sorgligt.

Lyckas sådär...

Men det blev ett bra tillslut!

Den sista bilden kan vara det bästa syskonfotot någonsin taget.
Precis så är vi tillsammans. Precis så ska vi avbildas.



Titeln är från fina Toots Thielemans klassiska "Bluesette", som ibland får en text med hans motto, att livet sällan bara är skratt, eller bara gråt. Oftast lever vi livet, säger Toots, så att säga between a smile and a tear. Det var så jag tänkte när jag tittade igenom bilderna i mina föräldrars dator. När jag gick från hugget i hjärtat av bilden på en vacker kvinna som inte längre finns hos oss, till skrattet som kom vid ovanstående serie fotografin.

Det är där vi lever. Där emellan.
Där, när mina ögonfransar semi-torkat.