Den generöse ordkonstnären jag så ofta studerar
för livets skull. För stämningens skull.
Alla de svallande känslor han sätter i gungning.
Hemligheter som viskar öron levande.
Ingenting hörs, det är tomt och regnet påminner mig
om ensamheten. Som jag brukade minnas den.
Den som brukade krama mig kall om natten.
Nu är jag van vid ständigt varma fötter.
En port av vatten utanför hemmet.
Ingen kommer, ingen går.
Ett glas konjak innan skymning.
Tomhet och Tranströmer,
och en förnimmelse om den tid som flytt.
Ingen spaning.
Bara en anspråkslös väntan.
..
Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv
genom en skog av tomma rustningar.
Så skrev Tomas Tranströmer, den store förebilden,
min ständige följeslagare och livsupprätare.
Postludium heter dikten, och den är från Det vilda torget.
Titeln är från Billie Holiday's antagligen mest kända låt.
I'll be looking at the moon, but I'll be seeing you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar