"Regn och regn... Och det regnar inte vatten, utan smuts. Atmosfären är inte grå längre, den är brun. Och när regnet saktar av på en stund, ljusnar den till smutsigt gult."
Så beskriver Hjalmar Söderberg tiden efter mordet på prästen
i den bästa roman jag har läst, Doktor Glas.
Så uppskattar jag med ens, trots allt,
att himlen i min stad fortfarande är grå.
Det hade ju ändå varit förfärligt om någon hade gått och mördat en präst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar