Varför lyssnar jag bara på gamla godingar? Det känns ganska fint, men ibland blir det nästan lite pinsamt. Men det är den danska radiokanalens fel. Man får en sådan nostalgiattack varenda gång den rattas in. Men det är okej: medan jag greppar det första glaset av min nyimporterade sprit (sherryn! Man är väl danmarkälskare numera!) känner jag att jag är på väg in i en ny Cohenperiod. Och de är alltid okej. Mer än okej, de är FAB. Och utan att överdriva kan jag säga att den här perioden som tornar upp sig i horisonten verkar vara av en magnitud sällan skådad. Kanske större än den som kom i våras. Och den var inte nådig. Ahh, bring it on Cohen. Jag sitter här i gungstolen med stickningarna och sherryn och väntar på dig.
Give me absolute control
over every living soul
And lie beside me, baby,
that's an order!
Äh, Cohen ändå. Finns nog inget finare. Det är bara Billie som kan få samma intensiva kärlek. Fast på ett annat sätt. Billie är ett koncept, Cohen ett helt annat. Det är därför mina perioder av dem avlöser varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar